Mardrömmarna har blivit färre med medicinering (lyckopiller) men dyker upp lite då & då,starka & verkliga.
När dom gör det så skriker "N",ett ångest skrik & mamman springer.
Det naturliga för en mamma i detta läge är att trösta & hålla nära.
Så falsk den tryggheten känns i nattens mörker,när sjukdomen gör sej påminnd.
"Hysch hysch mammas älskling,jag är här,sitter här hos dej. Hysch hysch du är trygg,det var bara en dröm,somna om"...
Här får mamman välja andra ord,lova en annan sorts trygghet.
För vem vill somna om till ännu en mara,ännu en sömnparalys?!
Hatet mot sjukdomen som river i liten kropp är svart.. som natten.
"Hysch hysch mammas älskling,vi drömmer om forskning på botemedel"...
