lördag 19 november 2011

Just idag...

Just idag är jag svag..
Just idag tog jag slut..
Sjukdomen sög det sista hoppet,orken,glädjen. Dödade det  lilla som fanns kvar.
Just idag fick jag nog..

Stack hål på ballongen..psssst.. & sen inget mer.Tomt.

Evigheten..visst är det vackert.
Just idag är evigheten sjukdomen,oändlig,för evigt & utan slut.

Att orka,att vara stark.
Oftast är jag det,men inte just idag.
Idag sa orken upp sej,utan uppsägningstid.

Vill kliva av tåget,bara för en stund.
Andas & hämta kraft.
Men dörrarna är låsta & sjukdomen har nyckeln.

Jag pratar & förklarar,kämpar & slåss,pratar igen & förklarar lite till.
Ler & skrattar,försöker vara som jag varit innan,innan sjukdomen.
Just idag blev jag tyst..

Hur ska någon förstå? Någon som inte varit där.
Just idag är jag ensam..

Just idag gör det ont..
Just idag är dom som varit där,dom som förstår,så långt bort.

Jag finner tillbaka. Tillbaka till hoppet,orken & glädjen.
Men inte just idag..
Just idag är jag svag........

torsdag 10 november 2011

Väntans nerver..

"N" utreds parallelt med Narkolepsin för en Borelia infektion som gått upp i hjärnan.
För ca 3 veckor sen gjorde han sin 3:e hjärnröntgen.
Plåtarna går till specialister i Göteborg vilket gör att svaren kan ta sin tid.
Att vänta på dessa svar har alltid tagit på nerverna men nu har det varit den värsta av gånger.
1:a röntgen var för att se hur stor skada Borelian hunnit gjort. Efter att ha sett detta uteslöts canser & Borelia skadan fastställdes.
Man ville vänta & göra en ny efter ett halvår för att se att skadan minskade.
Detta gjordes & skadan var oförändrad. Nu ville man vänta ytterligare ett halvår för att åter kolla.
Den röntgen visade en ökning vilket gör att man står undrande & väntar expert svar.
Tur att "lilla hjälten" är den han är för mamman tycker att det är nog att sitta utanför maskinen & se på,att han gör de sista 2 utan narkos får min beundran för hans styrka att växa än mer.
Väntan på dessa svar är ett rent psykiskt helvete.
Mammans hjärna har en viss förmåga att måla upp både det ena & det andra,hon har hunnit begrava honom några gånger vid det här laget.
På ett märkligt sätt var jag färdig med tanken på canser tills den sista röntgen, men hjärnspöket hade andra planer.
Min rädsla är att vi inte ska ha hunnit hämta oss efter Narkolepsin om en ny utredning ska börja igen.
& hur mycket ska "N" orka?
Våra besök på barnmedicin i Karlstad har alltid gjort mej ödmjuk inför faktumet att jag får "lilla hjälten" med mej hem,alla föräldrar i väntrummet är ju inte lika lyckligt lottade..
Svaret har inte kommit & fram tills dess så är jag fortsatt den lyckligt lottade..trotts allt.