Just idag...

Just idag är jag svag..
Just idag tog jag slut..
Sjukdomen sög det sista hoppet,orken,glädjen. Dödade det  lilla som fanns kvar.
Just idag fick jag nog..

Stack hål på ballongen..psssst.. & sen inget mer.Tomt.

Evigheten..visst är det vackert.
Just idag är evigheten sjukdomen,oändlig,för evigt & utan slut.

Att orka,att vara stark.
Oftast är jag det,men inte just idag.
Idag sa orken upp sej,utan uppsägningstid.

Vill kliva av tåget,bara för en stund.
Andas & hämta kraft.
Men dörrarna är låsta & sjukdomen har nyckeln.

Jag pratar & förklarar,kämpar & slåss,pratar igen & förklarar lite till.
Ler & skrattar,försöker vara som jag varit innan,innan sjukdomen.
Just idag blev jag tyst..

Hur ska någon förstå? Någon som inte varit där.
Just idag är jag ensam..

Just idag gör det ont..
Just idag är dom som varit där,dom som förstår,så långt bort.

Jag finner tillbaka. Tillbaka till hoppet,orken & glädjen.
Men inte just idag..
Just idag är jag svag........