Väntans nerver..

"N" utreds parallelt med Narkolepsin för en Borelia infektion som gått upp i hjärnan.
För ca 3 veckor sen gjorde han sin 3:e hjärnröntgen.
Plåtarna går till specialister i Göteborg vilket gör att svaren kan ta sin tid.
Att vänta på dessa svar har alltid tagit på nerverna men nu har det varit den värsta av gånger.
1:a röntgen var för att se hur stor skada Borelian hunnit gjort. Efter att ha sett detta uteslöts canser & Borelia skadan fastställdes.
Man ville vänta & göra en ny efter ett halvår för att se att skadan minskade.
Detta gjordes & skadan var oförändrad. Nu ville man vänta ytterligare ett halvår för att åter kolla.
Den röntgen visade en ökning vilket gör att man står undrande & väntar expert svar.
Tur att "lilla hjälten" är den han är för mamman tycker att det är nog att sitta utanför maskinen & se på,att han gör de sista 2 utan narkos får min beundran för hans styrka att växa än mer.
Väntan på dessa svar är ett rent psykiskt helvete.
Mammans hjärna har en viss förmåga att måla upp både det ena & det andra,hon har hunnit begrava honom några gånger vid det här laget.
På ett märkligt sätt var jag färdig med tanken på canser tills den sista röntgen, men hjärnspöket hade andra planer.
Min rädsla är att vi inte ska ha hunnit hämta oss efter Narkolepsin om en ny utredning ska börja igen.
& hur mycket ska "N" orka?
Våra besök på barnmedicin i Karlstad har alltid gjort mej ödmjuk inför faktumet att jag får "lilla hjälten" med mej hem,alla föräldrar i väntrummet är ju inte lika lyckligt lottade..
Svaret har inte kommit & fram tills dess så är jag fortsatt den lyckligt lottade..trotts allt.